Digital ambassadör

Motion till Centerpartiets partistämma om att införa en digital ambassadör

 

En ambassadör är ett diplomatiskt sändebud och ansvarar för de diplomatiska kontakterna med det land ambassaden finns i, för att tillvara ta de svenska medborgarnas intressen . Idag påverkar dock ofta företag i högre utsträckning än enskilda länder våra medborgare. Företagen bakom exempelvis de sociala medierna har en stor påverkan på enskilda människors liv. Jag anser att det vore en styrka för Sverige att i en allt mer uppkopplad värld ha en digital ambassadör som skapar kontakter med de stora teknikföretagen. Exempelvis Facebook och Google påverkar oss dagligen och är ekonomiskt lika starka som vissa länder. Danmarks utrikesminister Anders Samuelsen arbetar nu intensivt för att tillsätta en digital ambassadör och det vore klokt om Sverige går samma väg.

 

Jag yrkar därför att

 

  • Centerpartiet ställer sig bakom intentionen i motionen.

 

  • Centerpartiet arbetar för att Sveriges regering ska utse en digital ambassadör

 

  • Motionen sänds till Centerpartiets partistämma i Malmö

 

 

Tim Svanberg

Ronneby

20170205

Enighet om ny centralskola?

Satte morgonkaffet i vrångstrupen när jag läste Sydöstran i morse. Där får jag läsa att utbildningsnämnden är helt enig i visionsgruppens förslag om en ny centralskola i Ronneby med 1000 elever. Enligt Sydöstran fanns det inga invändningar mot förslaget under nämndsammanträdet i torsdags. Ett samtal till mig som nämndens förste vice ordförande hade nyanserat bilden lite.

I mitt inlägg i nämnden berömde jag visionsgruppen för att vara just visionära och för att de har vågat tänka utanför boxen. Det ska samtliga i visionsgruppen ha en eloge för. Representanterna i visionsgruppen har haft ett fritt mandat att ta sig an frågan om hur skolan i centralorten ska vara organiserad i framtiden. Varje parti har haft en representant i gruppen. Jag sade vidare att jag i nuläget inte vill kommentera förslaget närmare än så. Nu har vi fått visionsgruppens förslag till oss. Nästa steg är att ta detta förslag till våra partigrupper och diskutera vidare.

I artikeln får man känslan av att förslaget bara formellt ska godkännas i partigrupperna. Jag har stor respekt för de diskussioner och synpunkter som kommer att komma fram i partigrupperna och innan dess så kan man inte säga att det finns enighet om visionsgruppens förslag.

Det finns goda argument för att bygga enligt visionsgruppens förslag. Det finns också risker med att bygga mycket stora skolenheter.  Jag vill väga dessa saker innan jag kan ta ställning och det tror jag att samtliga partigrupper vill göra.

 

ronneby

 

Regeringen visar sitt förakt för fritt företagande

Andelen kvinnor i styrelsen är inte en politisk fråga. Det är en fråga om äganderätten och ytterst en fråga om hur stor makt det offentliga ska ha över människors egendom. Den politiska vänsterns vurmande för kvotering handlar om just deras önskan att bestämma över det de själva inte har varit med och skapat. Justitieminister Morgan Johansons utspel i morse om att bolag som inte når upp till  minst 40 % kvinnor i sina bolag ytterst kan bli upplösta av staten är ytterst skrämmande och borde rimligen imponera på vilken gammal Öst-tysk statstjänsteman som helst. Att Morgan sedan gör en pudel och menar att det inte är rimligt att upplösa bolag ger egentligen ingen tröst. Sätter man dessutom den här frågan ihop med andra förslag som kommit från regeringen så ställer man sig frågan om ambitionen är att på snabbast möjliga sätt slakta det fria företagandet i Sverige.

 

Ofta lyfts frågan om kvotering upp som en jämställdhetsreform. Bekymrade politiker står i rad för att i olika sammanhang få berätta om hur andelen kvinnor i bolagen är för få och att andelen inte heller ökar tillräckligt snabbt. För att komma tillrätta med detta vill man då kvotera så att minst fyra av tio i en bolagsstyrelse är kvinnor. Det låter väl fint. Våra goda och snälla politiker vill hjälpa aktiebolagen på traven att bli jämställda på riktigt. Problemet är bara att det egentligen inte alls har med det att göra. Vilka ett bolag väljer att sätta i styrelsen har varken Morgan Johansson, Gudrun Schyman eller Stefan Löfvén med att göra. Det är upp till de som äger bolaget. Det är de som investerat i bolaget och de som står för risken.

Nu går Morgan Johansson ett steg längre. Eller rättare sagt han funderar och tänker högt kring hur en eventuell kvoteringslag kan utformas. Det han funderar kring idag är vad som händer om man inte följer lagen om minst 40 % kvinnor i styrelsen. I morse resonerade Morgan kring att bolagen då kunde upplösas av staten. Strax därefter pudlade Morgan och menade att det inte är rimligt att upplösa bolag. Nej Morgan, det är verkligen inte rimligt. det är inte rimligt över huvud taget att en justitieminister sitter och resonerar hur andra människors egendom kan upplösas om de inte gör som politikerna vill. Det är rena skära sovjetfasoner. Det är orimligt att du tar dig friheten att fundera kring hur du kan kränka äganderätten.

Vi i Sverige har dessutom en naiv tro på att vi främst identifierar oss efter kön. Kollektivet kön är alltså överordnat andra faktorer som bakgrund, utbildning, kompetens, ideologi etc, etc. Det är verkligen fel. Jag tror att jag har mer gemensamt med en liberal grekisk kvinna än en svensk socialdemokratisk man

Jag hoppas att regeringen slänger det här förslaget i papperskorgen redan i det här stadiet och istället lägger ner energi på hur vi kan uppmuntra företagande och skapa jobb. Det är uppenbart att den här regeringen hellre lägger sin energi och tankemöda på hur vi kan hindra uppkomsten av  jobb än att skapa goda förutsättningar för företagande.

 

Om du ändå Morgan vill gå vidare med att kvotera så förslår jag att han början med det här grabbänget

Vill vi vara utan vänner i en orolig värld?

Det finns frågor som man kan avgöra med sin blotta magkänsla och det finns frågor som man måste fundera djupare på. Jag är inte säker på vilken av ovanstående kategorier NATO egentligen faller under, men jag kan konstatera att min magkänsla säger mig att ett medlemskap är mer eller mindre självskrivet. Ju mer jag funderar, läser på och studerar NATO-frågan ju mer säker blir jag dessutom på att Sverige ska söka medlemskap och detta borde vi starta med omgående.

 

De senaste åren har vi sett en allt aggressivare granne i öst. Ryssland utför gång, på gång provokationer  mot andra länder. I fallet Ukraina valde man dessutom att annektera delar av denna suveräna stats territorium. Den ryska militärens aktivitet har den senaste tiden dessutom ökat och upprustningen från rysk sida accelererar. I det läget är vi tillsammans med Finland ensamma Skandinavien om att befinna oss utanför NATO. Mot den bakgrunden är det obegripligt varför vi ska stå utanför detta samarbete. I en allt mer orolig värld behöver vi ha vänner.

 

Det finns naturligtvis argument emot ett medlemskap. Ett av de som brukar framföras är att om vi söker medlemskap i NATO kommer vi att provocera Ryssland och bidra till osäkerheten. Putin är nyckfull och kan triggas igång av att fler länder ansluter sig till NATO sägs det. Men det talar ju ännu mer för ett medlemskap. Vill vi stå utan vänner i ett läge där en rysk aggression kan triggas så lätt? Det är dessutom inte upp till andra länder att diktera vilka samarbetsorgan vi väljer att ansluta oss till Det är helt och hållet upp till oss.

 

Låt oss dessutom se sanningen i vitögat. Som land kan vi knappast försvara oss någon längre tid vid ett anfall. Kan Sverige i ett sådant läge förvänta oss att bli försvarade av NATO? Kan vi både äta kakan och ha den kvar, dvs. vara alliansfria och slippa betala för NATO men ändå få skydd om någonting händer? USA:s ambassadör Marc Brzezinski är tydlig och säger i svenska dagbladet att ”Jag måste vara uppriktig och säga att Sverige varken man garanteras skydd enligt Artikel 5, eller av något bilateralt säkerhetsavtal mellan våra bägge nationer”. Vi kan alltså inte räkna med NATO:s skydd.

 

Detta talar sitt tydliga språk: Vi borde ansöka om medlemskap i NATO och det snarast. I den värld vi lever med ett oroligt närområde kan vi inte kosta på oss att hoppas på att vi passerar under en eventuell konflikts radar. Det är dessutom min uppfattning att ett medlemskap i sig bidrar till stabilisering.

Allt om Löfvéns sifferchock

Att nyheter kan vinklas vet vi om. Vi känner naturligtvis även till att statistik kan vinklas å det grövsta. Opinionssiffror ska vi bara inte prata om

SCB släppte idag sin stora partisympatiundersökning för hösten 2014. Dagens Industri skriver om “Löfvéns fina valknock” och att de nya siffrorna är ett lyft för regeringen inför budgetomröstningen på onsdag. Det är ett skickligt sätt att försöka dribbla bort läsarna. Men för att komma till den slutsatsen att det går bra för Löfvén behöver man blanda äpplen och päron. SCB gör en riktigt stor undersökning på hösten och en på våren varje år. I artikeln jämför man inte med föregående mätning utan valet. I tabellen under artikeln redovisas inte ens föregående mätnings resultat. Om man hade gjort det hade det framgått att framgången för Löfvén inte finns. Tvärtom är det en riktig kollaps för de rödgröna. Sossarna backar från 35,3 till 32,3. Vänsterpartiet backar från 8,0 till 5,7 och mp backar från 8,0 till 7,2. Det innebär att de rödgröna partierna backar från 51,3 till 45,2 %. Detta på 6 månader. Detta kan tydligen beskrivas som Löfvéns fina valknock. Ett annat förslag till rubrik skulle kunna vara “Löfvéns mardröm”

Alliansen fortsätter i Ronneby!

ronnebyIdag var den stora dagen. Ja, åtminstone för Ronnebyborna som fick reda på hur styret kommer att se ut de fyra åren framöver. Jag märker att det finns mycket missuppfattningar och felaktigheter ute i debatten. Inte minst har socialdemokraterna i Ronneby bidragit till att skapa en bild av situationen som inte stämmer.

Vi tar det från början. Kommunfullmäktige har 49 mandat. Det innebär att det behövs 25 mandat för att skapa en majoritet. För att få igenom ett beslut i fullmäktige behöver man alltså 25 mandat om samtliga ledamöter röstar. Efter valet kunde vi konstatera att de rödgröna partierna hade 22 mandat, vilket inte räcker till att skapa en majoritet. Ronnebyalliansen (Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Ronnebypartiet och Kristdemokraterna) har 19 mandat, vilket inte heller räcker till majoritet. Sverigedemokraterna fick 8 mandat. Socialdemokraterna försökte hitta blocköverskridande samarbeten men lyckades inte med det projektet. Då kallar Socialdemokraterna till presskonferens för att presentera det nya styret. Med spänd förväntan infann sig media till presskonferensen. Vilka partier har man inlett samarbete med? Hur ska Malin Norfall och socialdemokraterna få 25 mandat? Har man lyckats trygga majoritet på annat sätt? Frågorna var naturligtvis många.
Men presskonferensen blev ett antiklimax för den samlade pressen som fick se Malin Norfall, Peter Bowin (v) och Lova Necksten (mp) kliva fram och berätta att nu var det slut på högerstyret i kommunen. Hur de kunde garantera detta med 22 mandat var en gåta. Det saknades fortfarande 3 mandat för att få majoritet.

Tiden gick och det var dags för nya kommunfullmäktiges första sammanträde. Eftersom inget av blocken hade majoritet låg det helt i kommunfullmäktiges hand att avgöra vilka som skulle tillträda som fullmäktiges ordförande och valberedningens ordförande. Som fullmäktiges ordförande nominerade alliansen Nils-Ingmar Thorell (fp). Socialdemokratera nominerade Bo Johnsson. I valet av valberedningens ordförande fanns det också två kandidater. Sune Håkansson (rp) och Ingrid Karlsson (s). Efter sluten omröstning hade alliansen vunnit bägge omröstningarna. Knappt hade klubban fallit i bordet innan socialdemokraterna skrek att alliansen har inlett ett samarbete med sd. Hur kommentarerna hade låtit om socialdemokraterna hade vunnit omröstningarna istället får vi aldrig reda på. Norfall kommenterade fullmäktigemötet och menade att alliansen nu låter sig väljas fram av sd. Fortfarande glömmer man att berätta att om socialdemokraterna hade vunnit omröstningen hade de också gjort det med röster från sd.

Men eftersom inget block hade majoritet och det fanns två alternativ skulle saken avgöras i fullmäktige. Alliansen fick stöd för sina bägge förslag, helt enligt demokratins spelregler.

Efter kommunfullmäktige går man från s-håll ut och påstår att alliansen och sd samarbetar. Hela tiden säger socialdemokraterna att vi ska skämmas. Man säger att eftersom de rödgröna är störst ska de få styra. Men då vi inte har majoritetsval i enmansvalkretsar likt exempelvis Storbritannien och USA innebär det att det inte räcker för ett parti att bli störst för att regera. Man behöver ha stöd av över 50 % av ledamöterna i fullmäktige.

Idag på kommunfullmäktige var det så dags att välja kommunstyrelse, nämnder, bolag etc. Förslaget till kommunstyrelsens ordförande från valberedningen var Roger Fredriksson (m). Mot detta förslag stod Malin Norfall (s). Efter omrösting konstaterades att Roger Fredriksson vunnit med 26-23. Det parlamenteriska stödet för Roger Fredriksson var således större än för Malin Norfall. Återigen upprepar man att alliansen styr med stöd av sd.

Vad det egentligen handlar om är att socialdemokraterna behöver se om sin egna självbild. Enligt (s) är det en naturlag att de ska styra. Andra styren är något tillfälligt som kan tillåtas under kortare period, men s abonnerar på makten. Men med 35 % av stödet är det inte möjligt att bilda styre utan att få stöd för det i kommunfullmäktige. Dagens omröstning visade att det inte fanns ett starkare stör för s politik än 23 mandat, vilket som sagt är färre än 25. I en kommun där socialdemokraterna alltid styrt (med undantag för föregående mandatperiod) är det svårt för S att acceptera bilden av att vara ett oppositionsparti.

Socialdemokraterna borde nu inse att de förlorat omröstningen om vilket styre vi ska ha i kommunen och gå vidare. Att lägga all kraft på att insinuera att alliansen och sd samarbetar för inte kommunen framåt. Kommunen har levt i ett maktvakuum sedan valet. Nu är den knuten löst och vi kan fortsätta arbetet med att förbättra vår kommun. Under denna mandatperioden kommer det att krävas breda lösningar och då krävs det att vi sänker tonläget.

För egen del är jag mycket tacksam över att ha fått förtroendet att fortsätta som 1e Vice Ordförande i Utbildningsnämnden samt att bli ordinarie ledamot i kommunstyrelsen. I Utbildningsnämnden får jag fortsätta att med Lennart Förberg (m) utveckla Ronnebys skolor. Det är ett arbete som vi har påbörjat under förra mandatperioden och nu får fortsätta med.

Positiva signaler för Ronnebys gymnasieskolor

Häromdagen kom de öppna jämförelserna för gymnasieungdomarna från SKL. För Ronnebys del var det rolig läsning som visar att vi är på rätt väg. Tydliga mål och god styrning får resultaten att öka.

Ronneby klättrar i mätningen och går från plats 138 till 74 i andelen elever som fullföljer gymnasieutbildningen inom 3 år. Andelen har ökat från 78,3 % till 83,9 %.

I andelen som fullföljer utbildningen inom 4 år stiger vi från plats 143 till plats 95.

Andelen elever som uppnått grundläggande behörighet till universitet och högskola är i Ronneby kommun 86 % 2014 mot 85,2 år 2013. Därmed går vi från plats 184 till 173.

Vi ser också att fler studenter väljer att studera vidare på universitet eller högskola. I andelen som valt att utbildning på universitet och högskola, 3 år efter avslutad gymnasieutbildning hamnar vi på plats 64. Jag ser inte föregående års placering men det handlar om en ökning.

Det är rolig läsning och visar att vi är på rätt väg men att ytterligare arbete måste till. Vi måste också ta till oss utmaningen att titta på hur vi etablerar ungdomarna på arbetsmarknaden.

 

Mp har svikit!

Jag måste säga att jag ändå är lite förvånad. Det är jag allt. Förvånad över att miljöpartisterna verkar ha blivit totalt överkörda i regeringsförhandlingarna. Inte kunde det väl vara möjligt att miljöpartisterna så fullkomligt övergivit i stort sett alla tidigare intagna ståndpunkter. Men jo, det var möjligt. KG Bergström skriver om att man har “lurat koftorna av miljöpartisterna”, Tomas Ramberg på Ekot frågar sig var miljöpartiets förhandlare håller hus och före detta språkröret Birger Schlaug sågar nuvarande ledningen av partiet längs fotknölarna. Man konstaterar att det viktigaste för miljöpartiet har blivit att få sitta i regeringen, inte att driva politik. Vad är det då man har gjort för att dra på sig den här mycket hårda kritiken?

Jo, man har gått med på att bygga förbifarten (uppskjutet ett par månader), man tillåter köp av nya Jas-plan och en upprustning av försvaret. Man vill se obligatoriskt gymnasium och man läggs till i gruppen av partier som vårdar pensionsöverenskommelsen. Man har bara börjat förhandla och redan nu har man lagt sig platt för Socialdemokraterna. Åsa Romsson pratar om det är tragiskt att köpa JAS men att det är så majoriteten ser ut i Riksdagen. Ok, då vet vi hur mp fungerar; politik som en majoritet av riksdagens partier driver, driver också miljöpartiet. Problemet för mp är att de i så många frågor har en annan ståndpunkt än s i frågor som man i princip bara kan svara ja eller nej på. Det är då svårt att kompromissa ihop ett kanske. Den ena parten måste vika sig.

Det kan inte vara lätt att vara gräsrot i miljöpartiet idag. Frågan de säkert ställer sig är om det kanske finns vinster längre fram? Ska de kanske lyckas höja bensinskatten eller stänga Bromma flygplats? Det återstår att se

Tankar om valet

Så har det gått snart två veckor sedan valet. Blev det som jag hoppades? Både ja och nej. Att jag missade riksdagsmandatet var givetvis en stor besvikelse men att jag blev invald i både kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige var desto mer välkommet. Med 307 kryss i Riksdagsvalet, 191 i landstingsvalet och 109 i kommunfullmäktigevalet går jag in med ett starkt stöd i den nya mandatperioden. Jag ser verkligen fram emot att få driva Centerpartiets politik i dessa församlingar framöver.

För det första är jag enormt tacksam för det stöd jag fått. Många har gått till vallokalen, tagit Centerpartiets valsedel och satt sitt kryss framför mitt namn. Det tackar jag varmt för. Men det förpliktigar också naturligtvis. Jag ska nu i kommun och landsting jobba, inte bara för de 109 respektive 191 som kryssat mig, utan för alla invånare i Ronneby och Blekinge. Jag ser fram emot den uppgiften. Jag har ännu inte hunnit göra någon djupare analys av de röster som kommit mig till del men jag kan redan nu konstatera att i Riksdagsvalet har jag starkast stöd i Ronneby. Inte så märkligt med tanke på min hemvist, men ändå ett kvitto på att Ronnebyborna faktiskt uppfattat mitt budskap och fattat tycke för det. Det är också roligt att konstatera att både jag och Magnus Larsson, dvs förstanamnet på Riksdagslistan fick över 5 % av partiets röster. Det är den personvalsspärr som gäller för val till Riksdagen. I kommunvalet satte 6,27 % av partiets väljare ett kryss framför Tim Svanberg. i landstingsvalet var det 13,51 % som gjorde detsamma. Om jag räknat rätt är jag den tillträdande landstingsfullmäktigekandidat med procentuellt starkast personvalsstöd efter Nils-Ingmar Thorell, Klavs Wix Nielsen och Alexander Wendt.

Riksdagsvalet var naturligtvis en stor besvikelse. Jag hoppades in i det sista att det skulle gå vägen. Den sista veckan i valrörelsen såg vi att stödet för Centerpartiet ökade i mycket rask takt och var stundom uppe i 7,1 %. Men när valresultatet kom landade vi på 6,1%. Det var iofs det bästa resultatet i alliansen. Centerpartiet var det alliansparti som klarade valet allra bäst. Vi tappade i sammanhanget 0,5 %, vilket var mindre än både Folkpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna. Men det hjälpte inte. Vi hade behövt gå framåt för att ta ett mandat i Blekinge. Även denna mandatperiod kommer Blekingeborna bara att vara representerade av sossar, moderater och sverigedemokrater. Det är trist att vi inte får en större politisk mångfald på Blekingebänken i Riksdagen. Jag hade gärna arbetat för Blekinges bästa. Jobbat för fler jobb, en giftfri vardag, bra mat och ett samhälle där 100 % av energin är förnyelsebar. Nu kommer jag inte får chansen att göra det under perioden 2014-2018. Men jag lovar att arbeta stenhårt för mina frågor i kommun och landsting.

Jag vill återigen tacka alla de som kryssat mig i valet och alla de som jobbat tillsammans med mig i kampanjen. Det är flera som gjort många goda ideella insatser genom att dela ut flygblad, bära min pin, sprida budskapet via sociala medier, hjälpt mig med grafisk design och mycket, mycket mer. Stort tack till alla insatser. Nu jobbar vi tillsammans framåt för en närodlad politik. I valet 2018 kommer Centerpartiet att stå starkare än någonsin.

Valet är över -Ny blogg

Nu är valet över och det är dags att ta bort sin “val-blogg”. Istället tänkte jag använda den här bloggen istället.  Enkel, stilren och lättnavigerad. Hoppas att du följer mig även framöver.

Jag kommer inom kort att skriva en reflektion över valet.