Browse Month

November 2014

Alliansen fortsätter i Ronneby!

ronnebyIdag var den stora dagen. Ja, åtminstone för Ronnebyborna som fick reda på hur styret kommer att se ut de fyra åren framöver. Jag märker att det finns mycket missuppfattningar och felaktigheter ute i debatten. Inte minst har socialdemokraterna i Ronneby bidragit till att skapa en bild av situationen som inte stämmer.

Vi tar det från början. Kommunfullmäktige har 49 mandat. Det innebär att det behövs 25 mandat för att skapa en majoritet. För att få igenom ett beslut i fullmäktige behöver man alltså 25 mandat om samtliga ledamöter röstar. Efter valet kunde vi konstatera att de rödgröna partierna hade 22 mandat, vilket inte räcker till att skapa en majoritet. Ronnebyalliansen (Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Ronnebypartiet och Kristdemokraterna) har 19 mandat, vilket inte heller räcker till majoritet. Sverigedemokraterna fick 8 mandat. Socialdemokraterna försökte hitta blocköverskridande samarbeten men lyckades inte med det projektet. Då kallar Socialdemokraterna till presskonferens för att presentera det nya styret. Med spänd förväntan infann sig media till presskonferensen. Vilka partier har man inlett samarbete med? Hur ska Malin Norfall och socialdemokraterna få 25 mandat? Har man lyckats trygga majoritet på annat sätt? Frågorna var naturligtvis många.
Men presskonferensen blev ett antiklimax för den samlade pressen som fick se Malin Norfall, Peter Bowin (v) och Lova Necksten (mp) kliva fram och berätta att nu var det slut på högerstyret i kommunen. Hur de kunde garantera detta med 22 mandat var en gåta. Det saknades fortfarande 3 mandat för att få majoritet.

Tiden gick och det var dags för nya kommunfullmäktiges första sammanträde. Eftersom inget av blocken hade majoritet låg det helt i kommunfullmäktiges hand att avgöra vilka som skulle tillträda som fullmäktiges ordförande och valberedningens ordförande. Som fullmäktiges ordförande nominerade alliansen Nils-Ingmar Thorell (fp). Socialdemokratera nominerade Bo Johnsson. I valet av valberedningens ordförande fanns det också två kandidater. Sune Håkansson (rp) och Ingrid Karlsson (s). Efter sluten omröstning hade alliansen vunnit bägge omröstningarna. Knappt hade klubban fallit i bordet innan socialdemokraterna skrek att alliansen har inlett ett samarbete med sd. Hur kommentarerna hade låtit om socialdemokraterna hade vunnit omröstningarna istället får vi aldrig reda på. Norfall kommenterade fullmäktigemötet och menade att alliansen nu låter sig väljas fram av sd. Fortfarande glömmer man att berätta att om socialdemokraterna hade vunnit omröstningen hade de också gjort det med röster från sd.

Men eftersom inget block hade majoritet och det fanns två alternativ skulle saken avgöras i fullmäktige. Alliansen fick stöd för sina bägge förslag, helt enligt demokratins spelregler.

Efter kommunfullmäktige går man från s-håll ut och påstår att alliansen och sd samarbetar. Hela tiden säger socialdemokraterna att vi ska skämmas. Man säger att eftersom de rödgröna är störst ska de få styra. Men då vi inte har majoritetsval i enmansvalkretsar likt exempelvis Storbritannien och USA innebär det att det inte räcker för ett parti att bli störst för att regera. Man behöver ha stöd av över 50 % av ledamöterna i fullmäktige.

Idag på kommunfullmäktige var det så dags att välja kommunstyrelse, nämnder, bolag etc. Förslaget till kommunstyrelsens ordförande från valberedningen var Roger Fredriksson (m). Mot detta förslag stod Malin Norfall (s). Efter omrösting konstaterades att Roger Fredriksson vunnit med 26-23. Det parlamenteriska stödet för Roger Fredriksson var således större än för Malin Norfall. Återigen upprepar man att alliansen styr med stöd av sd.

Vad det egentligen handlar om är att socialdemokraterna behöver se om sin egna självbild. Enligt (s) är det en naturlag att de ska styra. Andra styren är något tillfälligt som kan tillåtas under kortare period, men s abonnerar på makten. Men med 35 % av stödet är det inte möjligt att bilda styre utan att få stöd för det i kommunfullmäktige. Dagens omröstning visade att det inte fanns ett starkare stör för s politik än 23 mandat, vilket som sagt är färre än 25. I en kommun där socialdemokraterna alltid styrt (med undantag för föregående mandatperiod) är det svårt för S att acceptera bilden av att vara ett oppositionsparti.

Socialdemokraterna borde nu inse att de förlorat omröstningen om vilket styre vi ska ha i kommunen och gå vidare. Att lägga all kraft på att insinuera att alliansen och sd samarbetar för inte kommunen framåt. Kommunen har levt i ett maktvakuum sedan valet. Nu är den knuten löst och vi kan fortsätta arbetet med att förbättra vår kommun. Under denna mandatperioden kommer det att krävas breda lösningar och då krävs det att vi sänker tonläget.

För egen del är jag mycket tacksam över att ha fått förtroendet att fortsätta som 1e Vice Ordförande i Utbildningsnämnden samt att bli ordinarie ledamot i kommunstyrelsen. I Utbildningsnämnden får jag fortsätta att med Lennart Förberg (m) utveckla Ronnebys skolor. Det är ett arbete som vi har påbörjat under förra mandatperioden och nu får fortsätta med.

Positiva signaler för Ronnebys gymnasieskolor

Häromdagen kom de öppna jämförelserna för gymnasieungdomarna från SKL. För Ronnebys del var det rolig läsning som visar att vi är på rätt väg. Tydliga mål och god styrning får resultaten att öka.

Ronneby klättrar i mätningen och går från plats 138 till 74 i andelen elever som fullföljer gymnasieutbildningen inom 3 år. Andelen har ökat från 78,3 % till 83,9 %.

I andelen som fullföljer utbildningen inom 4 år stiger vi från plats 143 till plats 95.

Andelen elever som uppnått grundläggande behörighet till universitet och högskola är i Ronneby kommun 86 % 2014 mot 85,2 år 2013. Därmed går vi från plats 184 till 173.

Vi ser också att fler studenter väljer att studera vidare på universitet eller högskola. I andelen som valt att utbildning på universitet och högskola, 3 år efter avslutad gymnasieutbildning hamnar vi på plats 64. Jag ser inte föregående års placering men det handlar om en ökning.

Det är rolig läsning och visar att vi är på rätt väg men att ytterligare arbete måste till. Vi måste också ta till oss utmaningen att titta på hur vi etablerar ungdomarna på arbetsmarknaden.