Browse Month

May 2015

Regeringen visar sitt förakt för fritt företagande

Andelen kvinnor i styrelsen är inte en politisk fråga. Det är en fråga om äganderätten och ytterst en fråga om hur stor makt det offentliga ska ha över människors egendom. Den politiska vänsterns vurmande för kvotering handlar om just deras önskan att bestämma över det de själva inte har varit med och skapat. Justitieminister Morgan Johansons utspel i morse om att bolag som inte når upp till  minst 40 % kvinnor i sina bolag ytterst kan bli upplösta av staten är ytterst skrämmande och borde rimligen imponera på vilken gammal Öst-tysk statstjänsteman som helst. Att Morgan sedan gör en pudel och menar att det inte är rimligt att upplösa bolag ger egentligen ingen tröst. Sätter man dessutom den här frågan ihop med andra förslag som kommit från regeringen så ställer man sig frågan om ambitionen är att på snabbast möjliga sätt slakta det fria företagandet i Sverige.

 

Ofta lyfts frågan om kvotering upp som en jämställdhetsreform. Bekymrade politiker står i rad för att i olika sammanhang få berätta om hur andelen kvinnor i bolagen är för få och att andelen inte heller ökar tillräckligt snabbt. För att komma tillrätta med detta vill man då kvotera så att minst fyra av tio i en bolagsstyrelse är kvinnor. Det låter väl fint. Våra goda och snälla politiker vill hjälpa aktiebolagen på traven att bli jämställda på riktigt. Problemet är bara att det egentligen inte alls har med det att göra. Vilka ett bolag väljer att sätta i styrelsen har varken Morgan Johansson, Gudrun Schyman eller Stefan Löfvén med att göra. Det är upp till de som äger bolaget. Det är de som investerat i bolaget och de som står för risken.

Nu går Morgan Johansson ett steg längre. Eller rättare sagt han funderar och tänker högt kring hur en eventuell kvoteringslag kan utformas. Det han funderar kring idag är vad som händer om man inte följer lagen om minst 40 % kvinnor i styrelsen. I morse resonerade Morgan kring att bolagen då kunde upplösas av staten. Strax därefter pudlade Morgan och menade att det inte är rimligt att upplösa bolag. Nej Morgan, det är verkligen inte rimligt. det är inte rimligt över huvud taget att en justitieminister sitter och resonerar hur andra människors egendom kan upplösas om de inte gör som politikerna vill. Det är rena skära sovjetfasoner. Det är orimligt att du tar dig friheten att fundera kring hur du kan kränka äganderätten.

Vi i Sverige har dessutom en naiv tro på att vi främst identifierar oss efter kön. Kollektivet kön är alltså överordnat andra faktorer som bakgrund, utbildning, kompetens, ideologi etc, etc. Det är verkligen fel. Jag tror att jag har mer gemensamt med en liberal grekisk kvinna än en svensk socialdemokratisk man

Jag hoppas att regeringen slänger det här förslaget i papperskorgen redan i det här stadiet och istället lägger ner energi på hur vi kan uppmuntra företagande och skapa jobb. Det är uppenbart att den här regeringen hellre lägger sin energi och tankemöda på hur vi kan hindra uppkomsten av  jobb än att skapa goda förutsättningar för företagande.

 

Om du ändå Morgan vill gå vidare med att kvotera så förslår jag att han början med det här grabbänget

Vill vi vara utan vänner i en orolig värld?

Det finns frågor som man kan avgöra med sin blotta magkänsla och det finns frågor som man måste fundera djupare på. Jag är inte säker på vilken av ovanstående kategorier NATO egentligen faller under, men jag kan konstatera att min magkänsla säger mig att ett medlemskap är mer eller mindre självskrivet. Ju mer jag funderar, läser på och studerar NATO-frågan ju mer säker blir jag dessutom på att Sverige ska söka medlemskap och detta borde vi starta med omgående.

 

De senaste åren har vi sett en allt aggressivare granne i öst. Ryssland utför gång, på gång provokationer  mot andra länder. I fallet Ukraina valde man dessutom att annektera delar av denna suveräna stats territorium. Den ryska militärens aktivitet har den senaste tiden dessutom ökat och upprustningen från rysk sida accelererar. I det läget är vi tillsammans med Finland ensamma Skandinavien om att befinna oss utanför NATO. Mot den bakgrunden är det obegripligt varför vi ska stå utanför detta samarbete. I en allt mer orolig värld behöver vi ha vänner.

 

Det finns naturligtvis argument emot ett medlemskap. Ett av de som brukar framföras är att om vi söker medlemskap i NATO kommer vi att provocera Ryssland och bidra till osäkerheten. Putin är nyckfull och kan triggas igång av att fler länder ansluter sig till NATO sägs det. Men det talar ju ännu mer för ett medlemskap. Vill vi stå utan vänner i ett läge där en rysk aggression kan triggas så lätt? Det är dessutom inte upp till andra länder att diktera vilka samarbetsorgan vi väljer att ansluta oss till Det är helt och hållet upp till oss.

 

Låt oss dessutom se sanningen i vitögat. Som land kan vi knappast försvara oss någon längre tid vid ett anfall. Kan Sverige i ett sådant läge förvänta oss att bli försvarade av NATO? Kan vi både äta kakan och ha den kvar, dvs. vara alliansfria och slippa betala för NATO men ändå få skydd om någonting händer? USA:s ambassadör Marc Brzezinski är tydlig och säger i svenska dagbladet att ”Jag måste vara uppriktig och säga att Sverige varken man garanteras skydd enligt Artikel 5, eller av något bilateralt säkerhetsavtal mellan våra bägge nationer”. Vi kan alltså inte räkna med NATO:s skydd.

 

Detta talar sitt tydliga språk: Vi borde ansöka om medlemskap i NATO och det snarast. I den värld vi lever med ett oroligt närområde kan vi inte kosta på oss att hoppas på att vi passerar under en eventuell konflikts radar. Det är dessutom min uppfattning att ett medlemskap i sig bidrar till stabilisering.